Inget blir som man tänkt sig...

Stolt pappa...

Stolt mamma...

Nu är jag äntligen hemma.
Fick lov att ligga kvar 3 nätter pga att jag blev akutsnittad.

Ni som inte har fött än kanske ska sluta läsa nu...
Fast det kommer ni nog inte att göra, vet själv hur nyfiken man är.

När vi kom in så hade jag haft värkar ett bra tag och det var 3 minuter emellan dom
Men jag var inte öppnad något.
Så barnmorskan öppnade upp mig 1 cm
Och så där höll det på, värkarna blev värre och värre men jag öppnades inte upp ett dugg.
Sen var det så illa så jag stod inte ut längre så dom bände upp mig mer så att jag kunde få ryggbedövning.
Det var som en gudagåva för mig just då.
Men efter ett tag vart allt så illa så inte ens den hjälpte.
Hade jag levt för ca 100 år sen hade jag dött på förlossningen.
Är så imponerad av all duktig och proffisionell personal jag fått träffat dom här dygnen.

Orkar inte skriva ner allt i detalj så jag tänker fatta mig kort.
Jag hade värkar i 20 timmar utan något som helst resultat.
Det var fruktansvärt.
Sen så trodde dom att det var eventuellt något fel med Elias eftersom han inte rörde på sig.
Så doktorer sprang in och ut hela tiden och tog prover.
Stora järngrejer stoppades upp där nere som gjorde grisont osv.
Jag fattade ingenting, var så groggy och borta av lustgasen som tur var.
Visst, jag hade jävligt ont och värkarna var fruktansvärda men egentligen var det nog värst för Johan som var medveten om hela händelsen.
Jag själv stängde ju av omvärlden helt och försökte bara ta mig igenom varje värk som kom.
Johan var en ängel, han fanns där och stöttade mig hela tiden på ett väldigt lugnt sätt.
Så mycket som jag älskar honom idag har jag nog aldrig älskat honom.
Underbar är han.
En av barnmorskorna sa till mig idag också att jag ska vara glad som har en sån lugn kille.
Utan honom hade nog allt blivit kaos även hos mig.
Hon har så rätt, så rätt.

Jaja, hur som helst så beslutades det efter 20 timmar att jag skulle snittas.
Jag bad om det också eftersom jag inte orkade kämpa i 10-20 timmar till.
Dom hade funderat på det i några timmar men ville inte göra något förens dom visste hur Elias mådde egentligen.

Så 04:56 kom Elias till världen genom kejsarsnitt...

här ligger jag med Elias på mitt bröst för första gången...

Min förlossning var ett rent kaos och det värsta jag varit med om.
Det finns flera olika teorier på varför jag mina värkar inte öppnade upp mig.

1. Att mitt bäckenbenbotten inte är gjord för att föda.
2. Att jag är för vältränad så att under en förlossning så slappnar inte musklerna av utan spänner sig och går "in i väggen" vilket gör att man inte öppnas.
3. Att jag kanske fick min ryggbedövning för tidigt.

Man vet inte men eftersom jag idag är livrädd för att förlösa igen så kommer jag att få planera ett kejsarsnitt nästa gång jag blir gravid, om jag vill det då vill säga.

Idag mår jag bra, Elias är PERFEKT i allt.
Amningen har funkat från första stund, jag beter mig som en andraföderska fick jag höra idag av en barnmorska :)
Johan är stolt som en tupp...
Och jag är stolt över honom, han är min stöttepelare, mitt allt.
Fast stoltast är jag över Elias såklart :)
Snittet gör ont men det gör inget, Elias är värd alla ärr i hela världen.


Nu ska jag ha en mysig fredagskväll med min familj.
Happy, happy!
Båda mina killar sover ihop i soffan nu och Alven ligger brevid.
Hon är jätteduktig, lyssnar på allt vi säger.
Hon är väldigt nyfiken och pussar Elias ibland :)

Vill bara också kommentera att min mamma har då varit en guldklimp som tagit omhand våran lilla Alva under dom här dagarna.

Trevlig helg alla och är det någon som undrar lite mer nogrant om min förlossning så är det bara att fråga så ska jag svara så gott jag kan...

Här är vi i tidningen...