Aldrig

Aldrig, aldrig, aldrig får du lämna denna jord före mig Elias.
Igår dog en liten kille på två år som hade samma symptom som min lilla Elias hade för några dagar sen. Det är så hemskt och ibland känns det helt fruktansvärt att vara mamma. Man blir så sårbar och bara tanken på att jag skulle förlora Elias får mig att börja gråta.

När Elias var som sjukast låg han på min arm och tittade på mig skräckslagen. Den blicken är helt inpräntad i mitt huvud, tänk om den hade varit min sista blick från våran kille.

Hur kan folk klara av att fortsätta leva när ens barn dör?
Jag tror jag skulle ge upp helt och skita i allt.
Jag skulle inte klara av att han dog före mig.


Lite mobilbilder på min älskling...