Jag sitter här med min älskade Elias och funderar på vad vi ska äta idag, då slog det mig att jag glömde äta något igår. Mat alltså.
Elias fick mat men jag själv hade tydligen ingen matlust eftersom jag glömde bort mig själv.
Har ingen vidare matlust idag heller.
Jag skulle vilja ha lite olika piller.
Piller som fixar att man får i sig allt man behöver för en dag, ett piller som tar bort smärta, ett piller som får en att gå vidare utan att blinka, ett piller som tar bort allt ont, ett piller som gör att man alltid känner sig glad och nykär, piller som får en att glömma, snälla, snälla ge mig sånna piller...
Har sjukt sockersug idag i min deppighet, jag har inte känt något sug efter socker på nästan en månad nu men igår kom det tillbaks till mig...
Måste kunna stå emot.
söndag 20 juni 2010
Mat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
tack så himla mycket!
vägen tillbaka är lååång.... :/
kämpa på. jag tror på dig. det är jobbigt nu, men det blir bättre.
kram
läser ikapp mig och ser att du är själv nu... det är en stor sorg när det blir så. Har det dessutom hänt något som gör att man avslutar så blir det ju inte lättare om det är mycket ilska inblandat.
Att ha en bra kontakt med sin X, barnets pappa är inte lätt i början. Det tar ju ett bra tag innan sorgen dövats så man funkar rationellt, om HAN funkar som en vuxen mogen pappa...Det kan ju ta ännu längre tid annars...
Allt blir bättre, men det tar tid och det får ta den tiden. Du kan inte skynda på det...
Många styrkekramar Anne
Skicka en kommentar