Har haft en underbar dag med min son...
Men nu är jag tokig på honom.
Han vägrar sova fast han är skittrött.
Han kastar sina gosedjur, kastar nappen, börjar prata, snurrar omkring, sprätter med benen, trummar i väggen, trummar på sig själv osv.
Ibland känns det skönt att få lämna bort honom.
Jag får aldrig någon egentid, inte ens på kvällen får jag vara för mig själv.
Blir tokig.
Sover helt sämst på nätterna har han börjat göra också.
Jag är trött och less just nu.
Hade jag bara fått den egentid och sovmornar som jag egentligen skulle ha fått i helgen så hade jag fixat det här. Men då fick jag ju lov att ha honom i alla fall.
Man måste få egentid för att ladda om batterierna.
Fattar inte hur mammor utan pappor fixar det här, vart får dom sin energi ifrån?
I morgon åker han till sin pappa och i morgon är den här jobbiga läggningen glömd och jag kommer sakna ihjäl mig efter honom lika fort som jag lämnat honom...
Jag älskar dig min son men ibland är du bra utröttande.
måndag 19 juli 2010
Trött och less
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag beundrar alla er föräldrar, ensamma som par! Jag tycker om barn, men jag skulle aldrig palla med alla dom där baksidorna.
Ingen tröst, men ju äldre han blir ju bättre tror jag sovandet kommer bli!
Då får försöka ta igen dej lite imorgon när karln ska ha honom :)
Hur fan kan man uttrycka sig att man e vansinnig på ett barn?????ett barn e ett barn ingen jävla maskin man kan trycka på o av.visst man kan bli trött som förälder e sj mamma men man får fan tänka på va man säger . I ditt inlägg framstår d bara hur jobbigt d e o va mamma o inget annat.kanske man skulle tänkt på innan man skaffa barn.d e ingen trofee vet du!!!
Suckar över den anonyma.
Väldigt otippat att den som skriver ur sig en massa elakheter och skit är anonym. Jag hoppas du blev att må bättre av att skriva ur dig allt det här så det gjorde lite nytta iaf.
Men visst jag kan ta bort ordet vansinnig om det får dig att sova bättre om nätterna...
Ibland tycker jag att det är jobbigt att vara mamma men det är väldigt sällan. Jag gör allt för min son. Ända skillnaden från dig och mig att jag vågar säga att det är jobbigt ibland...
Hörru du, jag tycker det är underbart att du vågar säga att det är jobbigt ibland. Då står man för att man är förälder!
Jag har fyra älsklingar och gud ska ju veta att jag både sagt och önskat saker om de ibland när man inte räckt till. Och hur ska man annars orka om man inte ens får uttrycka sin trötthet eller maktlöshet mitt i all mammakärlek?
Stå på dig Sussi!
Skicka en kommentar