Nattskräck

I natt fick Elias nattskräck igen.
Det har hänt några gånger förut när det var väldigt tjaffsigt mellan mig och Johan.
Vet inte om det har med det att göra eller om han har nattskräck ändå ibland.
Men igår så vart det ju en hel del tjaffs på telefonen som han kanske hörde...

Hur som helst när han hamnar i det här tillståndet så skriker han helt hysteriskt och är helt otröstbar.
Det enda som hjälper är när han hör mig och Johan prata samtidigt lugnt med honom.
Så det var bara att ringa Johan och ha högtalartelefonen på.
Sen lugnade lillskrutten ner sig.

Han vaknade inte förens kl 10:30 i morse...

Visst skulle jag helst vilja ha en bra kontakt med Elias pappa men tyvärr så går det inte.
För så illa som han har behandlat mig så blir jag vansinnig bara jag hör hans röst.
Kommer han in i mitt hem känns det som om han förpestar hela miljön.
Men visst önskar jag att det inte vore så men som sagt det går inte att lösa på något annat sätt än att vi inte har någon kontakt just nu.
Och så som det varit på slutet så har han inte varit snäll och samarbetsvillig mot mig bara för att han vill det utan det är bara för att han själv ska vinna på det.
Precis så som det alltid har varit.
Att göra något för att bara vara snäll funkar tydligen inte.

Så nu sitter jag här, min egentliga "barnfria" helg, med min älskade son Elias.
Har inget emot att vara med honom, men när det är bestämt att jag inte ska ha honom, så planerar jag saker precis som alla andra.
Inte ens ett tack fick man när man efter mycket om och men ställde upp.
Surt...