En anonym skrev till mig idag...
"Hur fan kan man uttrycka sig att man e vansinnig på ett barn?????ett barn e ett barn ingen jävla maskin man kan trycka på o av.visst man kan bli trött som förälder e sj mamma men man får fan tänka på va man säger . I ditt inlägg framstår d bara hur jobbigt d e o va mamma o inget annat.kanske man skulle tänkt på innan man skaffa barn.d e ingen trofee vet du!!!"
Det här är faktiskt första gången jag får en elak kommentar av någon.
Så jag blev lite paff.
Jag läser ibland elaka kommentarer på andras bloggar och varje gång tänker jag så här:
-Vad får den här personen egentligen ut av att skriva det här? Blir dom att må bättre av att vara elaka mot människor?
-Den här personen måste vara fruktansvärt bitter som vill klanka ner på andra...
-Men orka haka upp sig och skriva elaka saker som dom vet bara kommer såra.
OSV...
Idioter är vad dom är, för dom uttrycker sig om saker dom inte har en aning om.
Sånt här får mig att vilja skriva saker som att,
vadå! är inte min son Elias en trofé? nejmen usch vad jobbigt det var att skaffa barn, han måste jag nog sälja för det här hade jag inte alls räknat med, han ska ju bara vara söt, glad och sova när det passar annars vill jag inte ha honom...(skrivet med en viss ironi)
Jag är 34 år och jag vet att det är jobbigt med barn ibland.
Men med min lilla älskling så är det kanske jobbigt 1 gång på 100, om en så ofta...
Han är en ängel.
Så när någon jävla idiot uttrycker sig om något och påstår saker till mig som den här människan inte kan ha den blekaste aning om, sånt gör mig förbannad.
Den enda skillnaden på dig och mig är att jag vågar skriva om att det är jobbigt att ha barn ibland, jag är inte en ytlig jävel som vill att alla ska tro att allt jämt är perfekt hos mig. Jag är inte rädd för att skriva ner den bittra sanningen.
Jag vågar tycka...
Nu har jag lagt ner alldeles för mycket energi på den här anonyma idioten så nu lämnar jag det här...
Du kan uppenbarligen inte känna mig eftersom ALLA som känner mig vet att jag är en bra mamma...
måndag 19 juli 2010
Trofé
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Är det något man kräks på så är det alla bloggar där livet bara är guld och gröna skogar och alla familjer lever i harmoni. Vilket bull shit, skönt med någon som skriver om verkligheten i stället än om någon sagovärld!!
Det är såå härligt när man läser mammabloggar där man skriver ärligt om hur föräldralivet är. För det är inte alltid en dans på röda rosor.
Det är tillåtet att klaga. Och speciellt som ensamstående, för då är den där egna tiden extra viktig anser jag, efs du har precis allt ansvar helt själv när du har ditt barn hos dig. Du kan inte bara leja bort läggningen till pappan för en kväll, som när man är tillsammans.
Stå på dig tjejen!
Tycker det är skitbra av dig att faktiskt våga skriva att man blir less ibland!! Alla fattar ju att det är så det är men alla ska vara så präktiga på sina bloggar, känns knappt värt att läsa dem... Du verkar ju gå igenom en del nu också så det skulle vara sjukt om man inte blev less någån gång. Skit i den där stackarn som kommenterade!
Jag hyllar alla föräldrar som inte försöka måla upp att ha barn är en dans på rosor. För man vet ju att det inte är så! Och nu när du faktiskt uttrycker att man ibland blir helt vansinnig på sitt barn, då får du skit för det! Klart du blir vansinning, men du älskar ju han lika mycket ändå! Hur många gånger blir inte folk vansinniga på sina partner, men fortfarande älskar dom hur mycket som helst! Vad är skillnaden med det handlar om ett barn? Nej du Sussi, en stor eloge till dig! DU ÄR BÄST, OCH EN TOPPENMAMMA!!! PUSSS!
Sussi, DU är ingen maskin! Det är mänskligt att bli trött speciellt efter allt som hänt i ditt liv på sistone!
Och det är din blogg, du skriver ju för fan om ditt eget liv, ska du sitta och hitta på solskenshistorier för att tillfredsställa läsare som inte ens kan kommentera utan att vara anonyma?
Jag har åxå fått en del elaka kommentarer på min blogg, åsikter om hur jag sköter mina barn osv. Blev faktiskt kallad "oansvarig förälder utan omdöme", och även om jag först blev otroligt kränkt så insåg jag att sånna kommentare från anomyma människor bara är att slänga på soptippen.....att vara förälder ÄR jobbigt, speciellt när man är ensam, och man måste få ur sig frustrationen nånstans, och vad är väl bättre än en blogg istället för mot barnen??
Stå på dej, du är inte "bara" ensamstående, du är enastående åxå!
Kram Lena
Halloj Sussi.
Jag har läst din blogg ända sen du hade vovven.
Lär lämna en kommentar idag. Du är då helt mänsklig när du säger att du behöver ladda batterierna! Tacka fan att du är less & förbannat trött när du precis blivit ensamstående med en liten pojk! En rejält omställning du vart med om. Om det endast vore en dans på rosor med barn så skulle väl varenda jäkel ha 9 barn bara för att det är så fruktansvärt härligt, lätt, upppiggande & helt fantastiskt underbart varenda minut på dygnet!
Ha det gött & vila upp dig så gott du kan! /Line
Ja du vännen. Vad säger man om sådana människor som bara måste säg elaka saker. Jag skulle vilja se hennes liv. Är den verkligen bara bra. Bara snälla barn som gör precis som du säger hela tiden. "Hell no".
Jag älskar mina barn mest i hela världen men det är även dom som gör mig skogstokig emellan åt. Men det går ju över lika fort som det kom.
Lever för mina barn som säger "Jag älskar dig mamma" fast vi nyss va osams. Nä det finns ingen... INGEN familj som har det toppen 365 dagar om året utan bråk osv.
Jag håller på dig vännen och du vet att jag tänker på dig. Jätte kramar till dig och lilla spöket Elias. =D
Skicka en kommentar