IBLAND så måste man tydligen ta svåra beslut.
Men nu har vi bestämt oss för att sälja Alva.
:(
Vi får inte vara så egoistiska och ha henne kvar.
Hon är så sjukt understimulerad och jag tror inte att det kommer bli mer tid för henne på ett bra tag. En dobermanntik på 2 1/2 år måste få mer stimulans än bara en långpromenad om dagen.
Den rasen kräver mycket mer.
Innan jag vart gravid sprang jag 8 km med henne minst 3-4 ggr i veckan, hon fick minst 2 långpromenader om dagen, hon fick gå alla möjliga hundkurser osv.
Nu får hon ligga på soffan och vi hinner knappt mysa med henne.
Våran uppfödare sa att hon tyckte det var bra att vi kommit till insikt och tänker på Alvas bästa.
Hon sa också att barn kommer alltid först, så är det bara så jag skulle inte känna mig dålig pga att det blir så här.
Hon är så snäll.
Hon håller också på att leta efter en ny ägare till våran älskling eftersom hon har ett brett nät med folk som äger och vill ha en dobermann.
Så det ser lovande ut, vi vill ju inte att första bästa ska få köpa henne utan allt måste stämma, för både oss och Alva.
Hon betyder ju så mycket för oss.
Brorsan skulle börja förbereda sina ungar på att Alva inte kommer finnas kvar längre.
Dom kommer bli så ledsna eftersom dom älskar henne så.
Nej nu ska jag inte tänka på sånt här utan vara glad över den tid som vi har kvar med henne.
Igår kväll så började Alva morra väldigt mycke här hemma.
Hon är ju en vakthund men sådär mycket brukar hon inte morra.
Jag sa åt henne att skärpa sig och lägga sig på soffan igen, då gjorde hon det.
Sen så ringer Johan i morse och undrar om jag hade hört något igår kväll.
Tydligen så hade polisen vart här bland våra hus med vapen osv pga nåt bråk.
Så det måste ju ha varit det som Alva reagerade på.
Det är våran duktiga vakthund det.
Nej nu ska jag snart åka hem till mamma tror jag.
Är så tråkigt här hemma nu när Johan är på jobbet.
Din familj saknar dig älskling...
So Long!
lördag 14 mars 2009
Svårt beslut...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Väldigt trist att ni ska göra er av med hunden. För ett djur är juh som en familjemedlem ändå. Men som du skriver; måste juh tänka på hennes bästa också. Och du ska absolut inte ha dåligt samvete. Det är juh mkt jobb med en hund. Annat är det juh med katt, tex.
Gör det sista tiden med henne till den bästa. Och jag hoppas ni hittar en toppenägare åt henne.
Tråkigt men jag tycker ändå du är så stark som tänker på hundens bästa! :)
åh, vilket hemskt jobbigt beslut! men som ni redan kommit på så är det ju bättre för henne att komma någonstans där hon får leva fullt ut.
min pappa och hans familj skaffade en retriever, nu kräver ju inte dom så himla mycket, men de tränade ändå mycket och väl. sen fick de två små barn till och hundstackarn blev som bortglömd. han var så deprimerad och det var så hemskt att se! så jag tycker ni gör rätt, i framtiden kanske det blir lättare att ha hund. :)
kramkram!
Fy vilket jobbigt och tufft beslut men precis som du skriver så tror jag med att det är det bästa för både henne och er. Ni slipper ha dåligt samvete dagarna i ända och Alva får den motion, träning och stimulans hon behöver. Men jag förstår sorgen, det är ju en familjemedlem ni är tvungen att skiljas ifrån. Eran uppfödare hittar säkert ett perfekt hem till henne där ni kanske kan hälsa på henne.
Tänker på er och vill ge dig en kram om jag hade kunnat. *KRAM*
Bra o starkt val Sussi!! Jag beundrar dig för att du orkar ta detta osjälviska beslut, o jag förstår att det inte har varit lätt!
Suveränt att ni får hjälp av uppfödaren, ett bra exempel på hur en bra uppfödare ska agera!
Saknaden kommer att bli enorm men jag vet att ni vet att hon behöver o förtjänar det du har gett henne förut, o det kommer hon att få nu!
massa styrkekramar från mig o Spiderpig
Fy vilket svårt beslut! Förstår att det måste kännas ordentligt i hjärtat. Men ni gör ju helt rätt som tänker på Alvas bästa. Mer kan man inte göra. :)
Så det är en liten tand på G? Jädrans vad det går undan och händer grejer nu. :P Det är så kul när de utvecklas.
*svälj*
Det här fick mig osökt in på frågan hur det känns när de ammar... Hoppas de inte finner nöje i att bitas. Aj, aj, aj!
Kram och ha en härlig söndag!
Ja det är ju det hon behöver efter badet, men har så svårt att komma till ro ordentligt efteråt :/. så det blir korta sovstunder och sen blir så så arg och ledsen på kvällen.
Tråkigt att ni måste göra er av med alva, förstår att det måste kännas jättejobbigt! Men himlarns bra att ni ändå gör det för hennes skull :) kram!
Hej, hittade dig via Mamma Russin och fastnade här i detta inlägget. Vi har nämligen också resonerat fram och tillbaka angående vår hund och kommit fram till samma sak. Hon behöver omplaceras... Så nu gäller det bara att hitta någon som passar som ägare till henne.
Trist, men vad gör man, så jag vet precis hur ni känner er!
det är ett mycket tufft beslut förstår jag dock välldigt moget och kärleksfullt då det enbart är för alvas bästa och inte alls för erat. För fy, jag kan bara inbilla mig. Moses sover över hos min farbror inatt för att vi ska ha en visning imorgon av lägenheten och då va inga pälsmonster välkommna ;) och bara det känns jätte märkligt.
Styrke kramar till er !Kan ni inte lägga in om att den som köper alva måste kontakta er om han/hon vill sälja henne vidare någon dag så kanske hon kan komma tillnaka? Om inte annat så vet ni lite vart hon tar vägen.
Och jag har hört att en hund glömmer av efter bara 2 veckor. Det är om man kommer tillbaka som dem kan åter minnas en men annars så är det liksom inte så att dem saknar på samma sätt som vi människor. Det är bra att tänka på det ibland, när det känns förjävligt.
KRAM
Vad tråkit men abslout rätt beslut! Hoppas Helen hittar ett bra hem åt Alvisen. Kramar till er!
Så trist att behöva göra sig av med en familjemedlem.
Men jag förstår att rasen är mycket krävande.
Och som uppfödaren sa, barnen först.
Jag har en Bedlington och dom är så "praktiska", orkar hur mycket som helst, men kräver ingenting.
Hoppas ni hittar nya ägare så ni vet att eran hund får det bra.
Kram
Skicka en kommentar