NU sitter jag här hemma helt ensam med Elias.
Vaknade inte av någon hund som blev överlycklig av att man bara vaknade.
Allt känns skit.
Johan och jag har pratat mycke om Alva i telefonen nu.
Idag frågade han mig om vi har gjort bort oss.
Men det tror jag inte.
Det känns som om vi försökte forma Alva till nåt hon inte var.
En dobermann alltså.
I den familj hon kommit till nu får hon vara sig själv fullt ut.
Här hemma så vart vi irriterade på henne när hon var en "dobermann" i den familjen hon är nu så kommer dom bara rycka på axlarna och skratta åt hennes galenskaper.
Men dom har fått en väldigt bra hund...
Saknaden är enorm...
Saknar din livsglädje gumman...Inatt kl 5 så bytte mamsen blöja på mig igen men hon har någon förmåga att alltid få mig trött igen. Jag vill ju egentligen vara vaken men mamsen har så mycke tålamod och väntar ut mig tills jag är helt utmattad och somnar om.
Hon vägrar gå upp hur mycke jag än stökar.
Nyss försökte jag vända mig i min babysitter också, haha!
Fast då tog mamma mig till gymmet istället.
hihi, där kan man rulla runt lite hur som helst.
Konstigt det var att inte vakna upp av Alvas pussar i morse.
Saknade det, men mamma verkar sakna det ännu mer.
Hon grät när hon käkade frukost idag.
Hon försökte dölja det för mig men jag ser allt.
Hoppas mamsen tar ut mig idag, det vill jag att hon gör...
2 kommentarer:
Huvva så hemskt =/ Men hoppas dom nya ägarna är bra och blir nöjda. Och att ni kanske kan hälsa på henne ibland.
Det va så lite vännen.
Kram på er!
Skicka en kommentar