VILKEN jävla natt, om man nu får säga så...
Elias grät och han grät.
Suck!
Ibland undrar jag över vart jag får all min ork ifrån.
Här sitter jag på nätterna och vaggar och nynnar för mitt gråtande barn som om jag inte gjort annat. Han är ju värt det.
Fick somna efter 7 någon gång och sov till 11:30.
Tänk om jag kommer bli knäpp på det här.
Än så länge känner jag att jag kan hantera det hela.
Men man vet ju att lite sömn kan göra även den friska människan galen.
Stackars Johan drog till jobbet idag, han fick inte sova många timmar i natt han heller.
Idag har jag inte hunnit med så mycket mer än att varit ut på en långpromenad med Alvis och Elias. Ska senare ikväll hämta vårat andningslarm som vi köpt.
Men nu ska jag laga käk.
Cya!
------------------------
Min tränare ringde idag och ville kolla läget med mig.
Han är så go :)
Saknar boxningen så mycket.
I helgen så var tydligen boxningsgalan i Smedjebacken, där hade jag velat varit med :(
Hoppas jag kommer kunna gå några fler matcher till i mitt liv.
måndag 17 november 2008
Samma, lika...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch det låter hemskt jobbigt att han e så ledsen. Jag tycker det skär i hjärtat varje gång jag hör vår lilla skrika till. Hoppas ni snart hittar något som hjälper. Tack för gratulationen! Det känns helt underbart att ha henne här nu. Kram
Jag lider verkligen med dig vännen, jag som har kommit så sjukt lindrigt undan med Stella kan bli frustrerad av en skriknatt, hur blir inte du då.
Beundrar din styrka, men var inte tapper så du stupar bara.
Du kanske kan be någon kompis eller mor-farföräldrar till Elias att ta en promenad med honom så du får sova ut riktigt.
Styrkekram
Skicka en kommentar